Bräckliga mammans bekännelser

Kan ingen sätta P för det här?

2012-02-25T13:41:00.000+01:00

Pågående pestig pessimism präglar privatlivet.
Påtaglig pmskärring påverkas av postpenicillinisk plufsighet, pikar partner planlöst partiskt.
Plockande prepedant på permis plågas av pojkars partikelspridning på parkett och pissoar.
Positivism påkallas.
Pronto!
Por favor...

Man behöver inte...

2012-02-17T13:30:00.000+01:00

...vara olyckligt kär för att älska David Gray.
Det räcker med att att man har varit olycklig.
Nån gång.
På nåt sätt.
Eller bara lite blek ;)

Inget gott som inte har nåt ont med sig.

2012-02-15T14:21:00.000+01:00

I dag är jag mindre medvetslös.
Det är ju bra, tack kära penicillin!
Har ätit både ris och frostskadade korvbröd idag, inte illa.
Min nyfunna vakenhetsgrad gör dock att jag ser saker som jag inte har sett de senaste 4 dygnen.

Typ hur skitigt och sunkigt allt är här hemma.
Det verkar typ ha legat ett lik både i soffan och i sängen!?
Och liket verkar ha haft besök, för det är damm och smulor och kladd och skräp och tvätt typ överallt! Och i kylskåpet luktar det illa och herrekors vad mikron skulle behövas torkas ur, synd bara att liket själv inte orkar...
För frisk för att må dåligt över misären, för sjuk för att orka göra något åt den.

Och på tv visas denna...
http://www.tvins.com/products/h20mopx5/h20mopx5.php

På Alla hjärtans dag...

2012-02-14T20:17:00.001+01:00

Foto: http://www.fotoakuten.se/

...ska man ha köpt nåt fint, bakat något gott eller i allafall skicka handskrivna kort.
Inget av detta har skett, det närmaste kärleksfull handling jag har kommit i dag är att min käre make fick skjutsa mig på romantisk tur till Apoteket, via vårdcentralen...
Därför.
Får ni här några rader, alla ni som jag tycker så mycket om:

Min finaste, bästaste make. Om jag kunde skulle jag ta ned månen till dig, som en motpol till allt du gör för mig. Du är bäst!

Mina pojkar, mina gullgossar och grå hår. Utan er vore jag så mycket mindre. Mommy Loves ya!

Min föräldrar, och mina svärföräldrar. Har sagt det förr, men det tål att upprepas; det skulle inte gå utan er! Puss och tack för att ni finns.

Min syster. Den bästa, finaste och klokaste. Nu vänder det!

Världens bästa arbetskamrater. Ni gör skillnad. Varje dag. Sträck på er, ni är bäst!

Mina fina vänner; ni som får mig att skratta, ni som får mig att lyfta arslet ur soffan, ni som får mig att tänka efter och ni som får mig att ta ett djupt andetag. Jag är lyckligt lottad!

No Nightingale...

2012-02-13T15:30:00.000+01:00

Jag blir aldrig sjuksköterska.
Nog för att jag numera kan sätta sond och se en spruta utan att börja kallsvettas, men tyvärr är det precis som min käre far sa till mig för flera år sedan:
Du är precis som din farfar; han var inte särskilt bra på att ta hand om de som var sjuka.
Hepp!
Jag har inget tålamod med ömkliga små eller stora varelser som kvider vatten från soffan där de ligger under en filt med sina oduschade feberhärjade kroppar.
Bit ihop! Säger jag.

Nu konstaterar jag att det även gäller mig själv.
I två dagar har jag legat overksam, drabbad av a manflu from hell.
Jag har inget tålamod med mig själv heller:
Visst borde jag åtminstone kunna pallra mig in i duschen eller få i mig nåt annat än glass?
Nej, det är bara att bita i det sura, ligga här och kvida och hoppas att övriga i huset släktar på farmor Gunborg...

I want it all...

2012-02-11T13:40:00.000+01:00

Ett plötsligt ha-begär har drabbat mig.
Som så många gånger förr. Mycket vill ha mer.
Det här är vad jag vill ha mer av just nu:

Färg.
Mer färg i ansiktet, färgglada träningsläger och kanske man skulle ha en ny färg på nån vägg? För att inte tala om att en ny väska i nån fin färg skulle göra susen...

Ljus.
Ge mig skidåkarväder, längre dagar och lite sol, tack!

Delikatesser.
Ge mig en god ost på ett grovt bröd, tillsammans med en stor kopp dyrt te.
Lite räkor och en avokado tillsammans med ett glas vitt. Efter det kan jag tänka mig en lyxig choklad.
Nåt mer behöver jag inte.

Ja det skulle väl vara en massage då.
Eller en semester...
Vad vill du ha?

Förolämpad eller milt överseende?

2012-01-29T18:40:00.000+01:00

Ska bjuda på middag och bestämmer mig för att Tikka Masala är gott och enkelt.
Dock saknar jag kunskap om dryck till indisk mat.
Googlar runt och inser att trots ölens givna första, andra och tredje plats så finns också några vita viner som skulle kunna drickas till.

Beger mig till vin- och spritmonopolet, och försöker hitta de vin vars namn jag rafsat ner på ett gammal kuvert. Ingen lycka.
Väljer en expedit som ser snäll ut, frågar henne om vad man kan dricka till Tikka Masala. Efter att ha tittat i datorn, frågat typ "Evy" - som i sin tur ropar efter Veronica- kommer de fram till att det möjligtvis kan finnas två vita viner som jag kanske kan köpa.

När jag valt vin ska jag köpa lite öl. Mellan hyllorna ser jag Den snälla och Evy. Jag hör dem också:
-Jag brukar då inte äta sån där mat! Brukar du det??
- Njae... Eller nej, det brukar jag väl verkligen inte. Nej...

Hallå? Jag är fortfarande kvar här? Och det var ju typ inte hund jag tänkte tillaga.
Sån där mat!
Funderar fortfarande på om jag ska vara förolämpad eller bara milt överseende mot de mindre belevade.

Latmask och snåltarm vs. harmoni.

2012-01-24T20:18:00.000+01:00

Jag är för motion. Har inga problem att gå. Eller cykla.
Tycker det är smidigt.
Miljövänligt.
Nyttigt.
Och billigt.
Vi bor ju så nära allting!
Och visst är det bra om gossarna lär sig att gå.
Jo.
Javars.
Men.
Sen kommer morgonen. Varje dag.
Och det är skitkallt och jättetidigt och snöigt och kan ni inte skynda er och nu kommer Mamma försent och någon är toanödigt och den förbannade boben är trög och snöret är för kort och skridskor är tunga att bära för en 7-åring och Mamman är trött och arg och lagomt svettig på ryggen redan innan arbetsdagen knappt har börjat.

Så.
Mot alla principer och fina tankar så tror jag att vi ska köpa en till bil.
Det är helt enkelt inte värt det, inte ens för en snåljåp...

Lillebror Remix.

2012-01-11T22:19:00.000+01:00

Lillebror har just nu en sångperiod - då han inte pratar spanska vill säga...
Som med det mesta är uthålligheten inte så lång, så det blir bara korta snuttar ur varje sång.
Dessa går på "repeat" för tillfället:

Mm-blä, sa en liten glön gloda,
Heeey Macarena!
Tingelinge tåget gål ut i vida väden -se Fabian!
Hakuna Matata, hakuna Matata!
Aj vill bi pojulaj-
Waka-waka -e- e!

Allt har en ände...

2012-01-08T22:33:00.002+01:00

...och korven den har två.
Semestern likaså.
Den ena, the bitter end, har jag redan berört. Den kan spädas på i det oändliga, med översnöad bil som kanske inte vill starta vid återkomsten till hemlandet, efter en resa som påbörjats kl 04.05 och säkert är det någon som ska vara kass i kistan på planet och säkert är det försenat och kanske har något frusit sönder hemma och pest och pina - JAG VILL STANNA HÄR!

Den andra änden är lite lugnare.
Det är den som börjar inse att det är slut.
Att bråken duggar tätare i takt med att nyhetens behag är över.
Att Lillebror har pyspunka på simringen och helt har dödat danskarna flytbåt, att han längtar efter farmor och har supelmycke jobb hemma med snön.
Eller att alla handdukar står själva och badkläderna alla har antagit ett klar nyans av svart sand, och att Prinsen endast vill spela biljard eller leka med Tvillingarna hemma på Junistigen.

Kanske är det alltid så att borta är bra, men hemma är hemma?
Men, mycket vill ha mer, och som vanligt vill Mamman både äta kakan och ha den kvar.
Men visst går vi i alla fall mot ljusare tider?

Las cosas grandes de la vida.

2012-01-05T22:20:00.000+01:00

Den har drabbat mig.
Semesterågren.
Den som gör att man helt plötsligt sitter där på sitt hotellrum och funderar på livets stora frågor.
Varför kan man inte ha det så här jämt?
Varför lever man det liv man lever?

Visst, jag kan eller vill inte leva ett liv utan vardag. Utan jobb och måsten.
Måste tjäna pengar, måste laga mat och tvätta kläder jada jada.
Men varför måste dessa måsten ackompanjeras av trasiga täckbyxor, motorvärmarsladdar och plogkanter? Kvicksilver som hånler och en panisk skräck att varje soltimme kan vara den sista? Har vi inte nog med det liv vi lever, utan att vädret ska vara vårt största samtalsämne?

Just dessa cosas grandes kommer till mig som ett brev på posten där jag sitter i kvällsvärmen på balkongen och vet att finaste grannen får slita med dubbla plogkanter där hemma...

2012-01-05T22:18:00.001+01:00

Lediga nätter.

Mamman har semester.
Sån där riktig ledighet, där man på sin höjd behöver fundera på vad man ska välja för mat. Som någon annan lagar.
Eller om man ska dricka vin eller vatten till den där maten. Ni fattar.

Mammans hjärna verkar dock inte ha fattat. Den jobbar stenhårt.
På nätterna. Vareviga natt är den på jobbet.
Förvisso världens bästa jobb, men det hindrar väl inte en vanlig människa från att vilja vara helt ledig?

Härom natten var det bästa kollegan som vägrade komma tillbaka till jobbet efter lovet, och i natt var det jobb igen för hela slanten, från att jag åkte kana på rumpan hela vägen dit till att vi tillverkade påskkycklingar, satte fast ögon på utklippta huvuden och snackade skit om en stackars vikarie...
Ta en glas vin, hjärnan. Du har semester!

Kvalitetsmusik.

2011-12-23T11:25:00.000+01:00

Snälla mamma, spela den med "fetare fläsk"...

Frågor utan svar.

2011-12-19T17:31:00.001+01:00

Prinsens fina kompis är hemma hos oss.
Han tittar på barrinstallationen som står i vårt vardagsrum.
-Varför har ni tagit in granen REDAN?
FinaPappan svarar:
-Vi ska åka på semester just efter julafton, så vi vill hinna ha granen inne ett tag.
-Ska ni på semester?
-Ja.
-Till Gotland??
Pappan ser förvånad ut:
-Näe? Vi ska åka till Kanarieöarna...
- Meh!? När ska ni åka till Gotland då???

Ja. Det kan man undra.
När ska vi ta oss till Gotland egentligen?

Söndagskontot.

2011-12-18T12:44:00.000+01:00

Söndag.
Denna veckans vilodag som präglas av sovmorgon, härlig brunch med familj och goda vänner och ett allmänt välbefinnande för att samla kraft inför den kommande arbetsveckan och som i dag sammanfaller med all den julstämning som 4:e advent bringar.

Eller just det ja - det där måste tillhöra Premiumkontot.
I gratisversionen vaknar barn tidigt, missövda efter en orolig natt då läggning inföll allt för sent och kvällsmaten bestod av överdos av skumtomtar och julmust. De missövda barnen är gnälliga och osams långt innan julkalendern ska visas på tv och Mamman är sur och bidrar icket till julefriden genom att bli lagomt ilsk när sonen häller ut den varma chokladen över köksgolvet.

Men sen.
När chokladen inte rinner mer och jag har sagt förlåt till sonen kommer jag i håg det.
Att vi faktiskt ska vara nöjda med vårt gratiskonto.
Tittar på maken och tänker att "det var ju tur att golvet inte redan var skurat", och att vi får vara glada över att vi inte har det värst. Just nu känns det som att sjukdomar och olycka drabbar så många runt om kring, det känns orättvist och ofattbart.

Tänker på er alla och önskar att ni också fick lägga er energi på oviktiga saker som spilld choklad.
Och önskar alla en fin 4 advent.

Medelålders medelmåtta med måtta, tack.

2011-12-14T20:04:00.000+01:00

Medelåldern.
Medelsnittet.
Är det den här?
När man liksom är mitt mellan nåt.
Typ tillräckligt ung för att ha en cool frisyr - men är gråhårig?
Finnig tonårshy med rynkor?
Blande de yngre på jobbet - men en av de tröttaste?
Spinkig överdel med sladdrig underdel?

Just idag känns det under medel.

Nattliv.

2011-12-11T20:35:00.000+01:00

Vad är en dröm egentligen?
Googlar runt för att hitta svar, men den enda källan som känns pålitlig verkar vara en professor Åkerstedt -om man inte vill dra fram den gamle Freud, vilket jag inte riktigt hade tid till.

Hur som helst verkar de flesta vara eniga om att drömmar är ett psykiskt tillstånd under REM-sömnen, då hjärnan bearbetar de intryck som den bombarderats med under vår vakna tid.
Jag börjar vara lätt orolig för vad min hjärna tar för intryck...
Inte blev det bättre när jag läste
Vissa forskare liknar våra drömmar vid en psykisk sjukdom då vi hallucinerar och ser bilder som är totalt meningslösa och osammanhängande. Samtidigt är vi inte i stånd att bedöma rimligheten i det vi ser, utan sväljer budskapet och försöker sedan i vaket tillstånd ge bilderna en mening. Drömmar anses idag vara en biprodukt av själva konsolideringen av långtidsminnet.

Psyko.
Ja, efter natten mot lördag är jag böjd att hålla med:
Drömmen innehöll till en början några elever och en kollega. (Föga förvånande)
Efter ett tag blev kollegan trött på en av eleverna. (Inte heller särskilt förvånande)
Hittills klar bearbetning av dagens intryck.
Men sen.
Kollegan gör sig av med eleven på ett icke konventionellt sätt, jag är jagad/instängd på någon form av galet sjukhus med gula väggar och jag lyckas fly med Björn Ferry som ingår i ett mystiskt folk som kan flyga och vi hamnar i ett stor fjällstuga med högt i tak. Där är vi också jagade och vi kikar ut genom en fönsterglugg, innan vi sitter framför en scen och tittar på någon form av uppträdande och Björn Ferry frågar om vi inte ska inleda en affär och jag blir galen och talar om för honom att han faktiskt har fru och en nyfödd bebis hemma, bara för att inse att det inte är Björn Ferry - det är Mikael Tornving!?

Psykisk sjukdom.
Kommande natt var inte fullt så dramatisk, men den innehöll i alla fall en elev som jag jagade samtidigt som jag försökte dela en redan superliten sak i ännu mindre delar.

Vad kommer hända i natt?

Inget viktigt förrän nu...

2011-12-10T14:12:00.000+01:00

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Det är inte bara Johanna som kan...

2011-10-18T14:25:00.000+02:00

Är det bara dålig musiksmak?
Eller kan det skyllas på att Pappsen och maken gärna visslar?
Eller på att den ena låten spelades som uppvärmning vid den härliga halvmaran?
Nåt måste det finnas att skylla på - varför skulle jag annars fastnat för dessa två visselplågor?

Bara att vänja sig...

2011-10-02T12:02:00.001+02:00

Leo har ringt till en kompis.
-Mamma, nu får du skynda dig att klä på dig innan han kommer!!!
-Ja, ja..

Det går en stund.
-Men, Mamma - han kommer ju snart! Men om du inte hinner klä på dig ska jag försöka se till att han inte tittar på dig...
-Tror du han kommer att han kommer må dåligt om han ser mig i morgonrock?
-Nej - men det är ju PINSAMT FÖR MIG!!!

Som räven skulle ha sagt.

2011-09-24T00:06:00.000+02:00

Surt.
Surt ute, surt inne, surt i hjärta och sinne.
Veckan har varit sådan.
Och har det inte varit surt, så har det varit täppt.
Täbbt i däsan.
Men nu är det helg, och tänk vad lite färg och flärd kan göra...

Helt plötsligt har Mamman sovit några extra timmar, fått håret färgat och humöret boostat av feel good bio. Och några magrutor kan göra vem som helst glad, och det gör inte så mycket att det regnar och tänk vilken mysig Mamma man kan vara om man kryper ned under en filt framför brasan och myyyser med sin Fina familj.
Tänk...
Synd bara att det är midnatt och Fina familjen har flytt huset för att Mamman har varit som rönnbär hela veckan, och vissta kan man förstå dem och i morgon regnar det säkert igen och Mamman är otränad och har dålig hy.

Surt, sa räven.

Bortom all sans och förväntan.

2011-09-19T20:55:00.000+02:00

Det var långt i från optimal uppladdning.
Det var veckor av träningsuppehåll, förkylning och huvudvärk.
Det var överdosering av piller och gel.
Nattliga hostattaker och en reskamrat som var kall och stel.
Det var en värdelös starttid efter en hel dags vånda och pastaladdning.
Fantastiskt väder och kunglig startplats.
Det var sista startgrupp och Bajamajakö.
Adrenalin och kilometertid,
förlorad satellitkontakt i tunnel.
Men inget tunnelseende.
För allt överträffade förväntningarna.
Det var dryga 2 mil av ren urkraft.
Det var ben som bar och pump som hängde med.
Onda fötter och njutning på samma gång.
Aldrig har 1 tim och 52 min varit längre. Eller bättre. Eller mer beroendeframkallande.
Bästa drogen håller i sig länge, både som rus och som träningsvärk!
Just DO it!

Scary movie - En Mammas vardag.

2011-09-07T22:37:00.000+02:00

Nattningen från hell övergick i svettig sömn och en morgon värdig en rättegång i Krigsdomstolen i Haag. Denna främst gällande huruvida 7-åringen hade lovat sin mor att ta vindbyxor i stället för de obligatoriska (grå) mjukisbyxorna eller inte, då dagen skulle spenderas på det lokala bergsmassivet...

Lillebror, som hade gjort en kort natt, var inte heller sen att dra sitt strå till stacken (- men ville INTE till Stackens förskola) och en mors tålamod var redan töjt bortom viss gräns vid ankomsten till arbetet - bara för att upptäcka att distriktsmästerskapen i nejsägande tydligen gått av stapeln samtidigt som talangjakten "10 sätt att rymma i en skog".

Dagen flyter dock på, men intrigen tätnar och vid middagstid utspelar sig en 30 min lång episod av gallskrik då Lillebror för sitt liv inte tänker ha på sig några kläder, och den petiga Mamman helst vill slippa inmundiga blodpudding garnerad med lingonsylt och snorre.

-Men hur petig får man vara? undrar den unge herrn, som tillslut kapitulerar och äter tillräckligt för att orka dra igång striden om att gult linne med tillhörande shorts a la Brasilien (VM -06) samt sandaler är en passande outfit för Finaste Farmors 70-årskalas.

Det var en fungerande klädsel, och inget gick sönder på kalaset.
Det som inte var en fungerade strategi var uppställningen tårta+läsk+trött Mamma+barn som ska läggas.

Det var inte vackert.
Det känns inte bra.
I morgon är en ny dag - men jag kan fortfarande inte riktigt känna mig till freds med den ständiga väntan. I morgon, då blir det bättre. Till helgen kanske? Inte det. Nästa år kanske? När dom är större? Tonåringar? Knappast.
Vad tusan är det som är värt att vänta på?

Misströstan vs Förundran.

2011-09-04T21:21:00.000+02:00

Har i dag misströstat lite.
Över vädret, det ofrånkomliga faktum att det blir kallt nu.
Över långdragna förkylningar, både hos barn och vuxna samt i ett längre perspektiv den stress som uteblivna träningspass och eventuella vab-dagar skapar.
Över barn som är osams, högljudda och kladdiga.
Över make som ska jobba borta i veckan, över ensamma läggningskrig och tålamodsprövande middagshärdsmältor.

Har dock också fått tillfällen att förundras.
Över vad folk köper på en loppis, och vad de inte tycker är något att dra hem.
Över hur mycket röda äpplen fascinerar, och hur mosiga de kan bli på en uppfart.
Över hur mycket ost man kan trycka i sig utan att bli äcklad och över hur snabbt två überspeedade barn trots allt kan somna.
Över hur mycket det är värt att åtminstone slippa jobbångest på söndagar mitt i all misströstan.
Förunderligt hur mycket det betyder att trivas på jobbet!

Så... undrar vem som vann - Misströstan eller Förundret?

Snorunge.

2011-08-27T19:56:00.000+02:00

Någon vis har sagt
Fyll inte livet med dagar,
fyll dagarna med liv!

Så sant.
Och ibland så outhärdligt.
Det finns dagar som jag bara vill ska ta slut.
(Läs: typ igår.)
Då jag verkligen känner mig som en otacksam snorunge.
Gnällig. Bortskämd.
Då jag, trots att jag har världens bästa jobb, önskar att dagen ska ta slut.
Eller då jag bara längtar efter att sönerna (älskar dem båda högt) ska gå och lägga sig.
Eller växa upp. Flytta hemifrån.
Då jag ser på min fina familj, världens bästa Pappa och Prinsar
- och allt jag kan tänka på är att jag vill vara i fred.
Låt mig få vara själv!
Låt dagen gå.
Så att livet kan komma.
För visst måste det finnas någon annan mening än fredagsmys a'la Pedro Almodovar?

Men det var i går.
Idag är jag bortskämd med ben som bär i 2 mil, en matig fest och 3 äppelkakor i ugnen.
Vad vill du bli bortskämd med?

Skarpt rolig?

2011-08-07T19:07:00.000+02:00

Ämnet har berörts tidigare i denna blogg.
Bitterhet.
Vid sökningar på ordet bitter kommer det fram synonymer som skarp, besk, nedstämd och hatisk.
Hmm, kul ord.
Kan förstå varför det är fult att vara bitter.
Det är inget man vill vara;
En hatisk småbarnsmorsa.
En besk fru.
En nedstämd kamrat.
En bitter kärring.

Nej, akta dig för att vara bitter!

Men så kommer de där stunderna.
Då man verkligen är en sån.
Skarp, besk, nedstämd och hatisk.

Det känns då fantastiskt skönt att komma i håg en gammal bekant som jag mötte på festival nyligen.
Han sa:
-Jag brukar läsa din blogg!
Jag sa:
-Ok, oj då...
Han sken som en sol då han sa:
-Den är så bitter! Så jälva rolig!

Så idag är jag roligt besk och skarp!

It's a war out there.

2011-08-05T09:33:00.000+02:00

Drosophila melanogaster.
Vackert namn på det som för tillfället driver mig till vansinne.
Bananflugor.
Från "ingenstans" dyker de upp och är bara såå irriterande, och hur mycket man än jagar dem så verkar det alltid finnas några stycken kvar. Älgjakten, släng dig i väggen, här snackar vi krig!

Jakten har nu trappats upp och jag är villig att redovisa den 3stegsmodell som används i Midsommarhuset. Med utgångspunkten att de uppenbara krigsskådeplatserna redan är eliminerade (sataMajs-påsen, fruktskålar, halvätna filtallrikar etc) pågår jakten i 3 nivåer:

Den förebyggande jakten.
Diskmedel, klorin och kokande vatten hälls ner i avloppet.

Fälljakten, passiv jakt.
Strategiskt utplacerade fällor med vitvinsvinäger, vatten och en droppe diskmedel.

Attackjakt.
Eliminerar objektet med dammsugarslangen.

Varsågod, denna 3stegsmodell är fri för allmänheten att använda. (Med risk för att Ica Maxi kommer sälja slut på vinäger funkar även rosé eller vitt vin, enligt andra jägare.)

Hmm, kanske är det som Mannen i mitt liv säger som svar på frågan Men ser du dom inte!!?????
-Ja, men jag tar dem inte som ett personligt nederlag!

Lärdomar.

2011-07-15T23:42:00.000+02:00

I dag har jag lärt mig följande:
Jag blir trött i benen av att cykla ett marathon. (Att komma i håg den dag jag skulle få för mig att jag vill SPRINGA ett...)
Halva reapriset betyder att man MÅSTE köpa.
Rödbetor med getost och nötter är förbollat gott. (Att komma ihåg nästa gång jag väljer att äta fil när jag är ensam.)
Min symaskin kan sy genom vaxduk och presentsnöre. (Men den är less på att endast sy vit raksöm.)
NYTTIGA, hemgjorda "kex" är mycket goda. (Om man är en undulat.)
Jag har världens bästa Lillasyster. (Nästa gång kan jag väl få följa på Take That?)
Mammor är bäst hemma. (Friska.)

Om jag ska gå och lägga mig ska jag stänga av datorn. (Inte surfa på tapetsidor.)
Vad har du lärt dig idag?

Affirmation.

2011-07-08T22:36:00.000+02:00

Ja, den kan vara allt för smörig.
Allt för mycket 90-tal.
Men ibland måste jag komma ihåg vissa saker.
Då är den oslagbar.
Idag är en sån dag.

I believe the sun should never set upon an argument
I believe we place our happiness in other people's hands
I believe that junk food tastes so good because it's bad for you
I believe your parents did the best job they knew how to do
I believe that beauty magazines promote low self esteem
I believe I'm loved when I'm completely by myself alone

I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye

I believe you can't control or choose your sexuality
I believe that trust is more important than monogamy
I believe your most attractive features are your heart and soul
I believe that family is worth more than money or gold
I believe the struggle for financial freedom is unfair
I believe the only ones who disagree are millionaires

I believe forgiveness is the key to your unhappiness
I believe that wedded bliss negates the need to be undressed
I believe that God does not endorse tv evangelists
I believe in love surviving death into eternity

Omvänd psykologi.

2011-07-07T09:13:00.000+02:00

Jag skulle kunna gnälla.
Jo, för det är jag bra på.
Jag skulle kunna gnälla om snoriga barn barn som slåss 07-21, som inte vill gå och lägga sig eller cykla eller sitta still vid matbordet eller göra vad som helst som deras Mamma vill.
Eller om ohygieniskt hus, håriga ben, halvdöda fåglar på altanen eller bananflugor.
Jag skulle kunna dra en harang om en odefinierad knäskada som gör att frustration och midjemått växer i takt med icke avverkade kilometrar.

Allt det, och mycket mer därtill skulle jag kunna gnälla om.
För det känns inte toppen just nu.
MEN.
Det har ju hittills inte funkat...
Så idag väljer jag att inte gnälla, utan fokuserar på det som är bra!

Jag skulle då kunna berätta om tillfällen av fantastisk samhörighet;
ett besök av finaste Maj,
en drinkbuffé med snyggaste Cougars,
en festkväll med härliga Umeåvibbar och 98feeling,
en kopp chai med bästa Vickan
eller en flaska rosé på Slåttervägen med de 2 äldsta och bästa.

Jag skulle kunna hylla vädret,
att barnen inte behöver ligga på den numera öppna barnavdelningen
eller världens bästa mor- och farföräldrar som kan ta över när en Mamma inte orkar.

Jag skulle kunna berätta om all god mat som Lina förser oss med, att vi har världens bästa grannar eller att det nu bara är en ynka arbetsdag kvar innan han med stort H får semester.

Dessutom skiner solen idag med, det är rea på stan och jag ska få äta lunch med bästaste Broman-
vad är väl en tennisarmbåge mot det?

Gummsjuk.

2011-07-02T20:30:00.000+02:00

Den här veckan har bjudit på allehanda spektakel som man tydligen ska genomleva som Mamma. Fina Pappan har ännu inte semester, och jag vill påstå att jag faktiskt inte heller har det. För mig innebär inte semster ett ständigt tjatande och gnatande mellan syskonbråk, friidrott, gaffelskador och utspilld yoghurt. Tack gode Väderperson för att solen i alla fall har värmt själ och hjärta!

Förutom att jag är en tjatig otacksam elak Mamma har jag tydligen också gått och blivit gummsjuk. Jo, det verkar vara sant. Måste nog lägga in mig på avvänjning efter att han följt sonen och tittat på Eric Saade med tillhörande dansare. (Kanske lyssnade jag lite också)
I tisdags kunde man (eller kvinna) ju dessutom njuta av dessa två på bästa sändningstid.
Men här kan man väl i alla fall få skylla på att det är en bra låt??!!

Sentimental & Tacksam.

2011-06-09T21:38:00.000+02:00

Har en svaghet för sammanfattningar. När ett år, en termin eller en resa tar slut kommer lusten att gotta ner sig i det som varit, hitta röda trådar och gruppera i teman...
Top down perspektiv. Eller blir det bottom up?

Vårterminen sjunger på sista versen och sentimentaliteten osar.
Det finns så många tåtar att dra i.
Jämfört med vt 2010 är årets dito något helt annat. De tårar som har runnit i år har varit så få, och i de flesta fall orsakade av glädje. Det jobb som för ett år sedan tyckes leda rätt ner i graven har tagit en mycket trevligare väg, och jag är glad över att jag vågade svänga.

Glad, och framför allt Tacksam.
Tacksam att jag fick möta två fina kommunkvinnor på K, som varken dömde eller bedömde.

Tacksam för att rektor Hanna (kanske i brist på annat?) var modig för oss båda;
Hon visste inte vad hon fick, jag visste inte om eller vad jag kunde. Tack för att du trodde!

Tacksam mot alla fina och duktiga kollegor, som trots vikarietrötthet tog emot en ganska tilltufsad själ med öppna armar och sinne. Tack för allt ni lär mig och alla skratt ni ger!

Tack också till alla som stod kvar när det var svart och grinigt.
Som vanligt, stort tack till världens finaste make och pappa för att du är den du är - oavsett vem jag är för dagen.

Snabblärd.

2011-06-04T20:53:00.000+02:00

Lillebror har redan lärt sig att skylla i från sig:

-Vem är det som har rivit sönder det här tyget på soffan?
-(Blixtsnabbt) Inas bäbis!!!

Ja. Det känns mycket troligt att det var grannens minikille som har vaknat upp från sin slummer, krypit ur Babybjörnselen för att mirakulöst förflytta sig hem till grannen och där riva sönder en soffa, för att sedan försvinna hem lika mirakulöst....

Guld i mund.

2011-05-25T20:18:00.000+02:00

Säga vad man vill om vår 7-åring, men man måste ju ge honom cred för hans uttryck. Hans somaliska fötter verkar ha blivit befriade från strumpor och skor och gått in någon slags Ernst-symbios...
I morse ville han visa sin mor den bakgrund som han konstruerat till ett av Legoskeppen.
-Så fint! Men hur kom du på det där??
-Ja mamma, jag tänkte att jag ville ha lite..."Egyptenkänsla"!

Vidare cyklar vi till skolan varpå han tar in naturen till fullo:
-Titta! Hundspillning!

Riktad reklam.

2011-05-20T20:30:00.000+02:00

Så här gör försvarsmakten för att rekrytera nya medarbetare.
Antar att de önskar sig personal som är snabbtänka problemlösare som kan arbeta under press och ignorera störande yttre stimuli.
Varför skriver de då inte Har du småbarn?
För det är ju det som krävs.
För att man ska vara van att vakna upp 05.35 till en terroristattack, snabbtänkt minimera skadorna, inta föda och samtidigt försöka få en koll på världsläget och sanera en vattenkatastrof. Utan att man hinner blinka kastas man vidare in i konfliktlösning gällande världsvaluta och sanitära olägenheter, innan man avvärjer jordskalv.
Och detta gör man på volontärbasis vid sidan om sin huvudnäring...

Fortfarande och med ett svar.

2011-05-17T20:59:00.000+02:00

Det är i dag nästan exakt ett år sedan.
Sedan jag berörde den för första gången.
Låten som var en av få ljusglimtar skitåret 2010.
Trots att det har gått ett helt år tycker jag fortfarande att den är bäst.
Söderspelad i alla radiokanaler, det må hända.
Trots det skruvar jag upp volymen och ler med hela ansiktet.
Den kan göra min dag.

Nu har dessutom vad jag antar vara en replik dykt upp.
Också grymt bra.
Hon verkar lite sne på honom,
men ingen är gladare än jag.
Den enes död, den andres bröd.
Deras uppbrott - ljuv musik.

Mot alla odds.

2011-05-03T18:23:00.000+02:00

Eller ska man säga oddsen emot sig?
Det går ju aldrig att göra rätt.
Trots att jag lagt alla mina ambitioner och matvärderingar åt sidan och serverar rostat bröd till frukost.
Trots att jag har tvättat på natten och köpt 3 par grå mjukisbyxor för att det ska finnas några rena.
Trots att jag stiger upp kl 06.10 även när jag börjar jobba 4 timmar senare, och varesig jag färdas med bil eller med cykel. Trots mutor, hot och Jesper Jä-la Juul.
Trots alla dessa förberedelser.
Så är jag dum.
Knäppaste Mamman.
Sen till skola.
Sen till jobbet.
Vem vill sätta pengar på att det upprepas i morgon?

Våren i bilder.

2011-04-28T22:20:00.000+02:00

Long time no see, kan tyckas.
Men det är ju så här på våren:
Mycket som händer, mycket som vill bli gjort och som måste göras.
Här kommer ett urval av våren i bilder:
(Tips på ett bättre sätt att infoga bilder i blogger mottages tacksamt!)

Grattis Lillebror 3 år!

Möhippa

Maria Montazami style.

Pysselprojekt: Lamprenovering

Storkillen imiterar Erik Saade och fyller 7 år.

Herr och Fru på fint marsbröllop.

Trendbrott.

2011-04-07T21:49:00.001+02:00

Vet inte vad som har hänt mig.
Normalt sett känns allt så här:

Men den senaste tiden (kanske är det bara de senaste dagarna?)
har jag kunnat notera ett oroväckande trendbrott;
Kommer på mig själv med att bli lycklig och tacksam över skitsaker!
Som att få äta frukost ensam när Mannen tagit barnen till förskolor.
Eller att det är så fantastiskt att kunna cykla på asfalt,
och att sopade cykelbanor är helt underbart.
Eller när jag blir tårögd för att en elev äter palt i matsalen och att en annan nästan lyfte en hand.
Eller när jag längtar efter en löprunda med en kär vän.
Eller påskliljor. Tulpaner.

Vem är jag och vad har hänt med den gamla vanliga, bittra?
(Lugn, i morgon är en ny dag ;)

Här kan du läsa fler fantastiska Bittra serier!

Något som irriterar.

2011-04-06T21:35:00.000+02:00

Det finns en mängd saker som irriterar mig,
men i dag fokuserar jag på människor som inte fattat att det inte blir grön gubbe/ grönt ljus för cykel snabbare för att man trycker upprepade gånger på knappen...
Pipp--- Pipp---Pipp---Pipp

Ge upp eller vänta!

Förspel och efterbörd.

2011-04-04T21:17:00.000+02:00

Nej, det kommer inte att handla om kroppsensationer obehagliga för känsliga läsare.
Det är mer en metafor.
Om ett mönster, somäven tidigare berörts men numera känns som en fastslagen sanning.
En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Flera gånger då?
Typ alltid?
Ovana?
Svårt att lära gamla hundar sitta?

För så här är det:
Älskar resor.
Fester.
Evenemang.
Renovering.
Bäbisar.
Hatar dock förspelet; packandet, städandet, spacklandet, tejpandet (jo - både vid fest och renovering ;) kroppsnojan, oron, ältandet och stressen.
Mitt i är det bra.
Då är det kul, energigivande, bekräftelse eller gulligt.

Sen får det gärna vara över.
För efterbörden suger den med;
baksmällan, uppackandet, sura termosar, hemresa, trötta barn, skitiga kläder, väskor som bara står och flinar mitt i hallen, rengöra penslar, svettas/gråta/skratta, städa och tvätta lite till.

Jag vill bara ha mitten. Inga kanter. Inget före, inget efter.
Bara krämen mitt i bullen.
Går det bra?

Pausknappen?

2011-03-21T19:58:00.000+01:00

Var sitter den?
Pausknappen.
Bromsen.
Som jag känner att jag behöver just nu, men har så svårt att hitta. Och om jag hittar den så vet jag inte om jag kommer hitta nåt bra tillfälle att trycka på den - för när skulle det vara?
När ska jag hinna bromsa?
När jag lagar mat, tvättar, fixar galonbyxor, går på bröllop, ringer en vän, gläds över asfalt, trivs på jobbet, möts av gällskrik redan när jag kommer in på uppfarten eller då det är tre personal borta?
Eller när magen börjar krångla, munsåret dyker upp och vikten skenar?
Fasen vilken bräcklig varelse jag ändå är...

Sluta sitt vid datorn, då människa!
Ok då...

Oslagbar motivering.

2011-03-08T17:31:00.000+01:00

Lillebror säger:
-Mamma, du inte hämta mig på gagis!
-Nähä, vem ska hämta dig då?
-Min falmol!
-Varför ska farmor hämta dig?
-Föl att henne lukta gott!

Hur svårt kan det va?

2011-03-01T19:41:00.001+01:00

Hur fel kan det bli?
Hur många misstag kan en människa (förlåt, en mamma - vet inte säkert om de fortfarande räknas in i kategorin människor?) begå under en ynka timme?
Jag pratar om arla morgonstund. Som i detta hem inte har guld i mund.
Här är saker som kan vara mitt fel en helt vanlig morgon:
(Och då har jag ju bortsett från allt det uppenbara som att jag inte har tvättat rätt kläder, bakat limpa, köpt rätt frukt, satt fast skorna på rätt sätt på overallen etc...)
Det är för kallt. (Hur kan man tvinga ett barn att ha långkalsonger?)
Det är för tidigt.
Det är fel snö ute. (!?)
Det står inget intressant i tidningen. (Ta det med Gudfarsan är du gullig...)
Jag kan inte knyta rätt snara till en Playmogubbe som ska hängas.
Jag har förflyttat en ramp till Lillebrors rum.
Det är fel fordon. (Om vi går är det fruktansvärt, om vi kör bil vills det promeras...)

Och listan kan göras lååång. För när jag tror att jag har curlat och förberett och preparerat tillräckligt så kommer det något nytt. Som är fel. För annars vore det ju inte som vanligt. Och det är ju läskigt...
Och hela tiden rullar denna på repeat

Perfekt av Rosa.

2011-02-27T14:03:00.002+01:00

Mammans nya theme song går i Rosa ;)
Hur fantastisk är inte textraden "You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong"?
Håll till godo, hoppas att ni kan ta till er budskapet på samma sätt som jag ska försöka göra!

Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life

Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around

Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!

You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred...such a tired game

It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same

Oh, pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me

[ From: http://www.metrolyrics.com/fuckin-perfect-lyrics-pink.html ]
http://www.addthis.com/bookmark.php?v=250&pub=metroleap

BVSA.

2011-02-22T20:49:00.000+01:00

MAMMA - JAG SKA SÄLJA DIG OM DU FORTSÄTTER VARA SÅ HÄR DUM!

Ja, grabben - det skulle kanske inte vara så illa!? Jag skulle kunna tänka mig en köpare med gott om pengar, central lgh och lämpligt temperament.
Fast det är klart, det kanske inte finns så många potentiella köpare?

Bättre beg objekt säljes. Fungerar oftast. Något trög vid kyla och på morgonen.
Något sliten fasad, kan behöva en upprustning.
Exteriör och interiör är inte riktigt kompatibla, men interiören genomgår för tillfället en renovering där köparen kan vara med och påverka.
Säljes till händig person med tålamod.
Billigare vid snabb affär.

Kärlek och logistik.

2011-02-21T21:23:00.000+01:00

Antar att ni kanske har anat det.
Hintarna har ju funnits.
Nu är det out in the open:
För tillfället älskar jag mitt jobb.
Jag tycker om att gå dit, tycker om barnen, tycker om de vuxna och den verksamhet vi har.
Tycker om känslan av att kunna jobba, av att slippa önskan att bli överkörd av en bil eller bryta benet bara för att få slippa gå dit.
Det enda som stör är logistiken.
Det är inte långt. Man kan cykla. Man kan ta buss.
Och ja, jag har jobbat betydligt längre bort.
Och man får ju tänka på de som bor i Stockholmsområdet. (Om man vill)
Men just nu blir jag bara galen av att pussla med bilar och skjuts och hämtning och motorvärmare och att det alltid är så förbollat kallt och att det inte alls är min grej att cykla under istiden.
Kärleken är som logistiken. Inte alltid självklar.

Baksmälla.

2011-02-13T12:36:00.000+01:00

I går strålande sol, lagom temp och nypistad slalombacke tillsammans med familj och härliga nyfunna jobbarkompisar. Då chef Ramsay fick spendera kvällen med magsmärtor blev det i stället hemmagjord pizza och lovley hemmahäng framför Klungan med Sportchefen och Flarkenfavoriten.
Fantastiska lördag!
Idag är det söndag.
Och pendeln svänger fort.
Solen skiner fortfarande, men det är lite för kallt, och Lillebror har feber för 375:e gången i rad och hemma är det skitigt och dammigt och Mamman vill tvätta allt och marinera huset i Klorin och visst f-n kan man väl få EN jobbarvecka utan vab?
Sur och tvär. Inte till sin fördel.
Hur är din söndag?

Vab med skämslåtar.

2011-02-08T11:30:00.000+01:00

När man vabar med den större kan man upptäcka vissa saker, t ex hur många målarbilder med Star Wars tema det finns att skriva ut på internet. I dag återupptäcktes dessutom ett antal skämslåtar som Mamman bränt in på en cd EFTER Electric Banana Band. Bara det!?
Bjuder er härmed från skämslåtarna all time high från typ 2003:

Kan inte låta bli att älska textraden:
Jag ska försöka förtränga doften av ditt hår

Ja, vad ska man säga?
Lite fin video i alla fall?

Någon mer som av någon anledning tänker på Fam Andersson-Jonsson när denna spelas???

Ja, ibland ska man låta skämslåtarna komma ut ur garderoben!
Vilken är din?

Flera Friska Frukter.

2011-02-06T09:45:00.000+01:00

Frånstötande frustration försvinner fort.
Fantastiska friställda fredag.
Föga förväntad framgång fastställd.
Fru Fröken faktiskt färdig!
Förmodad fullärd? Fantasi.
Förlösande.

Outside the box.

2011-02-05T13:30:00.000+01:00

Lillebror har varit på vårdcentralen för 3-årsbesiktning.
Där fick han visa att han både behärskar språket, vet hur mamma vill ha det och har förmågan att tänka utanför boxen...

Distriktsköterskan:
-Fabian, var ska man ha mössan?
Lillebror:
-I hallen!
Disktriktsköterskan, som har tänkt sig att han ska säga på huvudet, provar igen:
-Men var har Pappa mössan då?
Lillebror:
-Där uppe!

Självklart ska man ha mössan i hallen, och Pappa lägger sin mössa uppe på hatthyllan.
Vad tror de egentligen på BVC?

Ordlista för en 3-åring.

2011-02-01T21:45:00.000+01:00

I dag fyller han 3 år.
Lillebror, yrvädret, den snabbe, den glade, den bestämde terroristen.
När han fyllde 2 trodde jag att vi skulle måsta söka logoped. Inte ett vettigt ord kom från det barnets mun. Ett år senare är han aldrig tyst. Dessutom känns det som om han har en något egen språkanvändning.
Om det ska kallas effektivitet eller lathet ligger i betraktarens öga/öra, men vår 3-åring kan använda samma ord i flera olika syften.
Just nu är det Pannkaka som gäller.
Nedan redovisas olika användningsområden för ordet Pannkaka.

Det självklara:
-Vad vill du ha till middag?
-Pannkaka!

Som en hälsningsfras:
-Hejdå Molmol Pannkaka!

Som en interjektion:
-Dumma Leo Pannkaka!

Som svordom:
-Pannkaka Bajskolv!

Som bus:
Elsa å mäj, bala leka Pannkaka!

Och ja. Pannkaka kan utbytas mot det andra favoritordet:
Bajskolv.

Grattis fina, lilla Pannkaka!

F-müsli.

2011-01-26T21:55:00.000+01:00

Fula facet frustration.
Framkallar fiktiva fasor, fruktansvärt förhållande.
Framtidsutsikten fördunklas, fastfrusen.
Finstilt förlamad, fascistlikt frånstötande.
Fula frustrerade Fru Fröken.
Försvinn.

Plötsligt händer det.

2011-01-24T21:26:00.000+01:00

Nej, ingen Trissvinst.
Men det finns så mycket annat som kan kända.
Plötsligt...
...lyckas vi vara på stan hela familjen. I säkert 90 minuter. Utan att ha ihjäl eller sönder något.
...skidar Prinsen på i Vitbergsterrängen som om han aldrig gjort annat.
...känner man att man luktar svett.
...hittar man ett ställe där allt känns bra.
...får Lillebror dålig aptit och börja hitta på egna ord.
...är det inte becksvart kl 15. Varken ute eller i sinne.

Rutten med mantra.

2011-01-17T20:29:00.001+01:00

Det hade kunnat vara värre.
Det hade kunnat vara januari 2010.
Det hade kunnat vara magsjuka, längtan och depression.

Det hade kunnat vara värre.

Jag hade kunnat vara missbrukare.
Jag hade kunnat slå mina barn.

Det hade kunnat vara värre.
Mina barn skulle kunna vara handikappade.
Oförmögna att gå eller agera efter egen vilja.

Det hade kunnat vara värre.

Vi hade kunnat bo i typ Afrika.
Eller Ryssland.
Eller...Ja, ni hajar.
Mantrat.
Trots att jag verkligen försöker tänka på mantrat går det inte att undgå att känna sig rätt rutten efter kvällar som denna.
4 timmars bråk.
(Klart jag överdriver, tror faktiskt att ingen bråkade mellan 18.05 - 18.25...)

Antar att det hade kunnat vara värre;
hade ju kunnat vara en rutten alkismorsa i Ukraina som bråkat med sina barn i 5,5 timmar...

Text-nörden har fastnat för den här:

2011-01-17T11:57:00.000+01:00

Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion

Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för i kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I eld

More lyrics: http://www.lyricsmode.com/lyrics/o/oskar_linnros/#share

Inte som då, men ändå - part II.

2011-01-15T20:33:00.000+01:00

Det borde vara slut med tårdrypande tillbakablickar nu va?
Bara en till, lovar!
I syfte att belysa eventuella förändringar måste en kvalitativ fenomenografisk jämförande studie genomföras... Sen är det slutältat.

Årets första skolvecka är över.
I fjol vid den här tiden blev det inga mer veckor.
Allt som blev var salta droppar på kinder som tillhörde en människa utan skal.
Så mycket som gjorde ont.
Så mycket som inte ville, inte kunde, inte orkade.
Men gjorde i alla fall.
Det var så svart. Det var så många timmars sömn.

I går skymtade solen.
På jobbet var det varm. Det fanns skratt och uppskattning.
Även om skalet är tjockare finns tvivlen och hjärnspökena kvar.
När man "vet" att andra tycker, när man hoppas att de inte gör och man önskar att någon sa något.
I går rann bara en salt droppe på kinden, och den rann för att människan innanför det tunna skalet hade fått en fin mening på det sociala mediet.

Inget är som då, men ändå tvingar jag mig att se tillbaka för att få känna känslan av att det kanske aldrig mer ska vara som då.

Mera namnproblem.

2011-01-13T21:54:00.002+01:00

Det ringer telefonförsäljare.
Lillebror: Mamma, vem du plata med?
Jag: Det var en som hette Robert.
Lillebror: Lågel? (Roger, grannen)
Jag: Nej, ROBERT.
Lillebror: Jaha! Hood?

Mmm..

Inte som då, men ändå.

2011-01-11T18:59:00.000+01:00

Det var ett år sedan sist. Han med stort H ska vara i utlandet en vecka, och för ett år sedan var det i det närmaste katastrofalt. Depression, utmattning, sjukskrivning, magsjuka på alla i familjen och snön den bara vräkte ner.
I år är det lite lugnare. Inget av ovanstående har inträffat. Än. Men så åkte han ju i morse.
Vad jag vill ha sagt är att jag ogillar att han är borta, men jag vet att jag kommer att överleva den här gången. Det visste jag inte i fjol.

Aldrig nöjd?

2011-01-07T22:11:00.000+01:00

Trots att tomten var otroligt snäll har det nu blivit nytt år, julpyntet ska ut och ha-begäret modell större slår till med full kraft. Bortskämda varelse. Det här är vad som står högt på önskelistan just nu, antar att vissa bilder har skådats tidigare på denna sida...

En stor bild från den här talangfulla damen, vilken jag vill påstå gick i pararell till den 1-2 där jag undervisade för snart 7 år sedan. ÅÅÅ, så mkt fint!

Lite nya lampor till köket...

En bokhyllevägg...

Och en ny kulör i hallen, helst Lady 5159

These are a few of my favourite things...

2011-01-05T08:40:00.001+01:00

Om det beror på den med Facebook ökande insynen i andras liv eller något annat vet jag inte, men det verkar som om julen 2010 för många familjer innebar redkord i sjukstuga. Här är mina favoriter för att må lite bättre 2011.

Silicea Mag & Tarm gel: Om man bortser från priset och känslan av att dricka slem-sand är detta det bästa jag testat mot uppsvälld, stressad, illamående eller halsbrännaframkallande magåkommor.

Friggs Antioxidant: Budgetbrus med god smak och flera vitaminer/mineraler.

Omega-3: Sägs vara bra...

Grönt te i alla former, här en lyxig favorit med gojibär och granatäpple.

Anthon Berg Sea Salt Almond: Lagom mörk choklad, lagomt salt, knapriga mandelbitar och Fair trade - gott för både kropp och själ!

Å så priviligerade.

2011-01-03T22:38:00.000+01:00

Det är så fantastiskt att vara lärare. Man får vara ledig så länge. Å vilken lyx man ger sina små barn som får vara hemma med sina föräldrar hela den långa fantastiska julledigheten som ägnas åt sällskapsspel och allmänt skimrande samvaro över generationerna.
Eller så är det något fel på mig.
För det kan väl inte vara något fel på mina barn?
Nåt är det, för det enda som skimrar här är skärvor av den trasiga idyllen.
Jävlar vad man kan vara osams!?
Och hur mycket kan man skrika?
Och hur är det möjligt att man som förälder ska hänga med i svängarna???

Min intelligente, verbale Prins har hyfsade humörsvängningar.
På julafton tänkte jag att det kanske finns hopp ändå, när han fick frågan om vilken som var den bästa julklappen och han svarar:
Det bästa var att alla kunde komma hit!
Men snyft, han är då för fantastisk.
En vecka senare är det Nyårsdagen, familjen har sovit liiite för länge för att inta frukost.
Mamman gör sig till, kokar ägg, skivar melon och dukar upp till Brunch. Som på hotell, ni vet.
Den kloke får då frispel:
JAG MÅSTE JU FÅ VETA OM VI ÄTER FRUKOST ELLER LUNCH!!!!!????

Man ska inte skämta om handikapp. Särskilt inte med mitt yrke. Men visst luktar det autism?

Tack och hej!

2010-12-30T17:54:00.000+01:00

Nu är det över.
Skitåret 2010.
Tack och hej - känn inget behov av att komma tillbaka.
Årets sista inlägg skulle kunna bli en deprimerande empiri över sjukdomar, besvikelse, ångest, krossade drömmar och upprivna äktenskap.
För att visa god vilja får dock det här året en sista chans.
Det måste väl ha hänt nåt bra också?
Här kommer best of 2010, månad för månad.

Bäst i
januari: Att det på något sätt tog stopp. Att månader (år?) av ångest, tårar, ilska och trötthet kom fram och presenterade en väldigt liten människa med så många fina vänner. Tack till er som fanns här!
februari: Nils hem helskinnad från sitt broäventyr i Spanien, Lillebror fyllde 2 år och att sista kursen påbörjades i Umeå.
mars: Kommunhälsans stresshanteringskurs. Vilket härligt gäng människor!
april: Påskhelgen som bjöd på slalom, solsken och 6-årsdag i Nalovardo.
maj: Det fina vädret, ny matta och piff i uterummet samt bra träningsstatus.
juni: Fantastisk vecka med all inclusive på Mallis, galen möhippa och fotbolls VM.
juli: Oförglömlig bröllopsfest i Ragvaldsträsk.
augusti: Härlig tripp till huvudstaden med Lindis.
september: Morgonsol i ellujsspåret med P3 i öronen.
oktober: Middag i Kankberg med nya och gamla damer.
november: Myshelg med syrran och svägerskan i Stockholm.
december: Nya influenser och ny energi på nytt jobb.

Se där!
Det fanns ju bra grejer 2010 också, bara man letade ordentligt.
Trots det
Bye bye 2010 - please do not come back!

Lite bilder också:

Malliga Mamman.

2010-12-22T21:14:00.000+01:00

Mamman är ganska mallig.
I år har hon tillverkat 3 klappar själv.
Hon tycker själv att hon är ganska bra, men inser också att det är lite tantvarning på hemsydda presenter.
Här får ni en smakbit.
Inte är de lika snygga som hos min kreativa inspirationskälla, men det var ju första gången...

Note to myself: Välj kanske ett ljusbrunt tyg för att kanelbullarna ska se lite mindre motbjudande ut...

Julstämning?

2010-12-21T14:54:00.000+01:00

Prinsen: Mamma? Vill du ha lite julstämning?
Jag: Ja...?
Prinsen (med radioröst): Då tycker jag att du ska fara på Staoil. Där får man kaffe och Lussekatt för endast 20 kr!

Hmm, måste nog byta radiokanal i hans rum...

Det blir ju alltid tvärtom.

2010-12-20T20:52:00.000+01:00

Inför julen har jag alltid vissa regler gällande hur mycket gott som får intas, och visioner om att jag minsann ska gå på det där skivstångspasset på juldagen... Allt för att inte midjemåttet ska vara obehagligt i januari.
Men det blir ju ändå alltid så! Tvärtom.
Så i år kör jag motsatt filosofi:
ska äta det jag vill och ta de medföjlande kilona.
Och hoppas på att det ändå inte blir som jag har tänkt ;)

Les Miserables.

2010-12-18T10:26:00.000+01:00

Några hektiska veckor tar ut sin rätt.
Efter Dagen D för uppsatsen kommer verkligheten i kapp.
Den är inte snygg.
Den är en febersjuk make, ett hem som borde städas, pyssel överallt, månadens andra munsår, ont i halsen och utebliven träning. Misären genererar således irritation över det mesta, och barn som ropar Mamma!? konstant från kl 06.12 kostar inte så många kronor.
Tur att det finns nåt bra kopplat till misrabel:

Jultradition.

2010-12-17T18:54:00.000+01:00

I måndags var det dags.
Och jag pratar inte om Lucia.
Utan om Musikhjälpen.
Den nya tidens jultradition.
Lyssna på några av P3s bästa radioröster, dygnet runt. Skänk en slant och önska en låt,
allt för att visa att "Barn är inte till salu"!

En mening som jag hatar:

2010-12-14T09:09:00.000+01:00

Det känns som jag ska kräkas.

Jag hatar den meningen. Alltid.
Men särskilt när den kommer halvvägs till skolan när klockan är lite för mycket och det hänger istappar från kroppen för att det typ är 100 grader kallt.

Jag hatar den meningen av många anledningar, men de grundar sig alla i att det alltid är jag som är förloraren.
Om han nu kräks - vilket sällan är fallet - så blir det ju jag som får ta hand om det. Alternativt blir det jag som är en kass mamma som har tvingat i väg mitt sjuka barn till skolan. Om jag låter honom gå hem igen kan jag varken klippa mig, skriva min uppsats eller jobba idag. Och om det då är så att han inte kräks när vi har gått hem så har jag givit honom en ledig dag men också lillfingret som gör att han vet att det funkar utmärkt att använda den ursäkten de dagar som han inte vill vara på skolan.
Och som det är nu så sitter jag och oroar mig för att han ska kräkas på skolan...

Who's dead?

2010-12-08T20:20:00.000+01:00

Radion är på i bilen:
...och det där var låten 'Hang with me' med Robyn...
L: Robin? Robbie Williams, mamma! Mamma, lever Robbie Williams?
Jag: Ja... Det hoppas jag!
L: Men... vem var det som var död då?
Pappan: Elvis, kanske?
L: Nej! Inte han. Det var ju... Jack Sparrow?
Jag: Michael Jackson?
L: Ja! Han var det! Vad sa jag då?

Det är inte lätt det här med namn. Eller så bör vi kolla hans hörsel igen?

Tacksamhet.

2010-12-07T20:42:00.000+01:00

I dag är jag tacksam över att mina barn har fungerande kroppar.
Över att de kan säga vad de vill (ibland lite väl högt) och att de kan röra sig (ibland lite väl fort).
Över att de kan äta och leka och sjunga. Över att de inte är beroende av hjälpmedel och mediciner.

Att vara tacksam behöver väl inte betyda att man inte kan bli irriterad på dem?

Dessutom är jag full av beundran över alla som hjälper barn som inte är lika lyckligt lottade som mina. Över den apparat som finns för att de ska få ett drägligt liv med lite guldkant.

Kanske kan jag också bli en sådan?

Mammor vet så lite...

2010-12-07T17:27:00.000+01:00

Kulinarisk middag; blodpuddig.
Prinsen: Mamma kan du skära min mat?
Jag: Nej, du kan ju skära själv!
UUUUUUUTBROTT!!!!!
Jag: Men hur ska det gå om du ska på date med en tjej eller blir bjuden på middag hos en kompis om du inte kan skära?
Prinsen: (Blixtsnabbt) Men Mamma! På date och på middag hos kompisar äter man ju oftast fingermat (låtsas äta hamburgare) inte bestikmat!

Ja, det var ju ett tag sen man var på date...

Freaky Friday.

2010-12-05T20:41:00.000+01:00

Fredagen var en galen blandning av sött och salt, väntat och oväntat.
Kyla, en uppsats lika rödrandig som en polkagris och ett nytt jobb.
På tisdag ska jag börja på en särskola där jag ska jobba under våren. Känns bra. Känns läskigt. Känns spännande och skräckinjagande.
Vid middagstid kom en ny diskmaskin in i mitt liv, och sedan var det dags för en utekväll med tjejerna.
Vi gick ut hårt och ökade sedan. Varulvar, släthet, sopsäckar och mambos varvades med Minttu black, veckostatistik och tidigare erörvringar. Jo, det låter kryptiskt och det finns anledning.
Innan utgång släpptes några elefanter ut i det fria.
Ni vet, "det står en rosa elefant i rummet men ingen låtsas om den".
Nu är elefanterna rastade, medans vissa inte släpptes lösa förrän idag!
Hur kan man bara hålla sig sådär???
På Lokal var det mindre skoj, men det fanns plats på dansgolvet och bilfärden hem blev ett minne för livet.
I alla fall för han som var chaufför...

Till veckan är det fullt upp.
Släpp elefanterna fria!

PS, Sorry för den patetiska bilden här uppe i högra hörnet, kunde inte låta bli...

Överkurs.

2010-12-01T19:54:00.000+01:00

Såna här hemgjorda gå-bort-presenter är väl lite överkurs?
Hur som helst ska jag lyxa på en sådan gobit om mina barn somnar någon gång i kväll...

Svar på tal.

2010-11-26T13:38:00.000+01:00

Akka är världens gulligaste schäfervalp.
När vi ska äta middag får hon sitta i sin bur.
Hon tycker det är trist, och gnäller lite.

Lillebror: Akka löl?
Hussen: Akka vill bara visa att hon också vill vara här och äta med oss.
Lillebror: Nä! Henne inte lilla palt!

Hur kan någon tro att hundar vill äta palt?

Statistik och prisutdelning.

2010-11-24T10:54:00.000+01:00

I helgen firades det bröllop, vitt och fantastiskt. Fyllt av kärlek.
Lite kaxigt brukar ju Mamman deklarera att vi snittar 3 bröllop/år. Kanske är det dags att se över sanningshalten i det påståendet.
Efter mödosam räkning med dubbelcheck i album står det då klart att vi sedan 2004 har varit på 18 bröllop.
Plus vårt eget.
Plus några vigslar.
Lägg där till 4 bröllop som vi varit bjudna på men inte kunnat deltaga.

6 år, 19 bröllop, 3 skilsmässor och en begravning.
Skulle kunna vara Hugh Grant nya filmprojekt!

Men om vi inte får nån film så kan vi ju i alla fall ha en lite prisutdelning bland de 18 bröllopen.
Mamman är enväldig domare, och vårt eget bröllop är förstås utom tävlan.

Priset för...
...mäktigaste vigsel: Den fantastiska upplevelsen med vågorna och solen över stranden när Davva och Nina sa ja i Ängelholm 2009, får dela priset med den semibrittiska härliga vigseln med Love Actually feeling i februari 2007 när Lina blev fru Aldred.

...bästa ingångsmarsch: I ett smockfullt, kokhett bönhus steg Maria och Andreas in till tonerna från Sagan om Ringen, med sin egen lilla hobbit som brudnäbb. Ljusvattnet har aldrig varit varmare.

...bästa skodon: Elin slapp ha ont i fötterna när hon sa ja i ett par vita addidas, januari 2004.

...bästa fordon: Anna och Andreas förde traditionen vidare genom att åka kyrkbåt mellan kyrkan och festen, Dalarna 2005.

...bästa tal: måste nog delas mellan det tal som ex-maken i somras höll när ex-frun gifte sig med sin Ronny och det tal som mamma Rönnberg höll i Nyhamnsgården för paret Ejrevi, sommaren 2005. Gåshud!

...mesta naturfenomen: tilldelas det solregn som öste ner medan vi åt middag på Cissi och Lars fantastiska bröllopsfest i Ragvaldsträsk 2010.

...värsta kyla: tilldelas brudparet Löfgren, som ingen ville vänta på utanför Åre kyrka i januari 2008. Dessutom körde de sedan fast med bilen. Tur att det var varmt på festen!

...bästa tårtställning: Tårtan på Sara och Mickes bröllop 2006 stod på en ställning som brudgummen tillverkat själv - med motorsåg!

...bästa släkt: tilldelas Anna Djurbergs, som fyllde och oss med glädje och dryck redan på vandrarhemmet kvällen före bröllopet!

...snyggaste brudparet: Är ju egentligen svårt att utse då alla brudpar alltid är från sin allra bästa sida. Men... När Simon och Janina blev herr och fru Johansson sommaren 2006 var det det där lilla extra!

Grattis till alla pristagare,
och till alla er som INTE finns med på listan:
vi har lite skralt om inbjudningar inför 2011...

Min bästa Stockholmsdag:

2010-11-18T09:54:00.000+01:00

Ta på dig bekväma skor!
Se till att vara på T-centralen just före kl 10.00.
Börja med en runda på Åhléns, för att sedan beta av det braiga HM, Skoaffärerna och Zara på Drottninggatan. Via Granit vid Hötorget går du ner på Kungsgatan och besöker Panduro, Village och Stockhome.
Sedan är du väl lite hungrig?
Golden Hits serverar prisvärd lunch, med både sallader och varmrätter. Många sittplatser finns.

Efter lunch fortsätter du Kungsgatan neråt, och svänger sedan in på Biblioteksgatan, där du kan göra av med massor av cash (om du har några) och annars går du in på Urban Outfitters - om det så bara är för att titta på deras fina accessoarer, spana på den härliga lokalen eller förfäras över ljudnivån.

Via Solo vid Norrmalmstorg tar du en repa på Zara Hamngatan (jo, det är skillnad mellan de olika varuhusen!) innan du går in på NK och inspireras av inredningen på vån 3 eller köper några fina märkeskläder på någon annan våning. Avsluta med att besöka kaffe och te shopen och ev den manuella pralindisken på nedre plan innan du därifrån går "underjorden" till Gallerian.

Se till att fika något i Gallerian; vill du ha något sött kan du med fördel äta muffins, annars rekommenderas levain-fralla på Gateau! Mums, nu har du lite mer ork att beta av TopShop, Oasis, Vila, Polarn o Pyret, MQ och ett ganska bra HM längst in. Är du ute efter skor gillar jag Jerns.

När du känner att du är färdig går du mot t-centralen via Sergelgången. Ett besök på Designtorget orkar du väl med?

Tag tunnelbanan till Medborgarplatsen, gå upp på Folkungagatan. Ät en god middag på Sonjas Grek på Bondegatan eller Aya Sofya på Skånegatan. Vila dina fötter och njut av maten. Drick ett glas gott vin.

Strosa längst Götgatan, ner mot Slussen. Åk upp till Gondolen och ta en drink där medan du njuter av utsikten och spanar på människor.

Nu är du kanske trött i benen? Ta tunnelbanan från Slussen, massera fötterna och benen ordentligt innan du sover gott.

I morgon är du väl pigg igen då vi ska göra Ringen vid Skanstull, Skrapan och de andra butikerna längst Götgatan och i SoFo?

Precis vad jag har!

2010-11-10T22:16:00.001+01:00

Har gillat henne ett tag, främst som programledare i Morgonpasset.
Kanske skulle jag inte stå ut med henne som vän eller granne.
Hon är liksom lite för på. Lite för gapig och pinsamt ärlig.
Men vårt eter-förhållande fungerar utmärkt. Nu har jag dessutom hittat hennes blog. Hon kan ju det där med att skriva också, Hanna Hellquist. Senast hade hon en formulering som jag tycker är oslagbar:

Fan vad roligt det är! Hur ofta hittar man någon som man både vill hålla i handen och ligga med?

Så enkelt, så genialt. Och så mycket kärlek.
Önskar bara att jag hade kommit på det själv!

Försöka duger...

2010-11-05T22:53:00.001+01:00

...men det räcker sällan hela vägen.
Lååång dag ensam med kidsen. Lite låg i livet.
Försökte ha rätt inställning.
Dela upp dagen i "units" (och tänkte på Hugh Grant i About a boy) för att få den att gå. Det gick rätt bra:
Få alla påklädda och tandborstade - 2 units.
Lek och lunch på Leos - 2 units.
Lek ute i "snön" -1 unit.
Mellis - ½ unit.
2 avsnitt av Rorri racerbil - nästan ½ unit.
Någonstans här, i närheten av hell hour, gick det fel...

Lillebror byter kanal på tv:n när Prinsen spelar Wii, varpå Prinsen helt sonika dammar till Lillebror i skallen med ratten. Lillebror gällskriker, Mamman slår av tv:n, Prinsen slår Mamman och blir således inskickad på sitt rum. Mamman försökte slå ihjäl lite tid, men har helt tappat flow.
Dags att försöka tillaga en kulinarisk middag, med Lillebror i hasorna som ömsom hackar med bordskniven i bänkskivan, ömsom försöker äta rå leverbiff och hälla ut alla kryddor som står vid spisen.
Mitt i kaoset av ris, salt, knivar och rå leverbiff kommer Prinsen och vill att jag ska gå på skattjakt.
Då jag inte riktigt mäktar med ännu en aktivitet är jag dum och orättvis och ska aldrig mer få någon fin teckning...
Ain't life a bitch?

Middag med ris överallt, Lillebror som spottar leverbiff på dörrposten i vardagsrummet (ja? det är sant!) och en Mamma som inte kan sitta still går relativt snabbt över och sen ska vi fara och tända ljus på gravar.
Oooo, vad mysigt.
Hade kunnat vara om det inte var fullt slagsmål om både ljus, tändstickor och vilken sten det egentligen gällde.
Det slutade med att det stod 3 ljus på Sven och Inga Jonssons grav...

Kvällens citat:
Blir det inte lite trångt bland skeletten när dom ligger i samma grav?

Sen ställde vi ett av ljusen på grannstenen, för det var så mörkt vid den.
Den elaka Mamman lät dock inte Prinsen skriva sitt namn i snön vid gravstenen, men försöka duger ju...

Skattgömma eller sanitär olägenhet?

2010-11-03T09:36:00.000+01:00

Städade i går. Det var ett tag sedan.
Vad brukar du hitta under sängen?

Spikmatta till Mamman, tutte till Lillebror och svärd till Prinsen. Endast Pappan verkar ha ordning på sina saker?

Hjärnsläpp.

2010-11-02T09:02:00.000+01:00

Att få hjärnsläpp är inte svårt.
När livet rullar på i allt för hög hastighet, känns hjärnsläpp och psykbryt som relativt lojala vänner. Man kan alltid lita på att de dyker upp. Även objudna.
Svårare är det med hjärnsläppandet.
Att släppa.
Det där man fått på hjärnan.
Att inte älta, fundera, skuldbelägga, oroa och katastrofiera.
För det går ju inte göra något. Varken i förväg eller i efterhand.
Det tar bara energi. Och dessutom inträffar väldigt sällan katastrofen.
Så varför kan jag inte bara släppa?

Helgens ris.

2010-11-01T09:37:00.000+01:00

Helgens ris tilldelas i första hand Vintertiden.
Why but why?
Det var väl trevligt att få en timme till på söndagsnatten, men i övrigt kan jag inte se någon nytta med den där lilla, men ack så irriterande tillbakavridningen av visare.
Det är svart som natten redan när man äter middag, och barnen vaknar klockan sex och det är väl ingen varelse som egentligen fattar vad den ska vara bra för!?
Är det bara för att vi ska vara lite extra tacksamma när det blir sommartid igen?
För det är ju inte så att det i alla fall har varit kolsvart i typ 5 månader...
Ack Vintertid, du äro en ovälkommen gäst.

I andra hand vill jag ge en riskvast till Halloween.
Kanske inte till fenomenet som sådant, vem vill inte trycka i sig godis och få vara den häxa man vanligtvis måste förtrycka? Och skrämma barn, hehe!
Nej, det jag ogillar så in i bomben är inkonsekvensen i det hela.
Hur ska man kunna fira något som man inte riktigt vet NÄR man ska fira?
Kontentan blir att det har varit "bus eller godis" här fredag, lördag och söndag - varpå man i dag läser annonser i tidningen om erbjudanden gällande Halloweentyger och att man den 5 nov ska komma utklädd till Barnens hus.
Hallå!?
Om det är den 31 okt man ska fira så GÖR det då då!?
Lite ordning tack.
Och nu lär jag väl få ris för det.

Bara för att bevisa att jag inte enbart är världens suraste tant ska jag väl ge helgens ros också:
Ett fång till alla de fina härliga nya människor som jag träffade på den mysiga möhippan i helgen. Och en extra ros till den blivande fru S för att hon äger gällande truckkörning!

Diskrepans.

2010-10-25T21:13:00.000+02:00

"Om diskrepans råder saknas det samband mellan teori och praktik."

Jovars, det är väl vad man kan säga om den här dagen.

I teorin borde det inte ta mer än 20 minuter att äta en mjuksmörgås till frukost.
I praktiken tar det minst 30 min. I alla fall om man är 6 år.
(I teorin äter mina barn gröt till frukost, diskrepansen återfinns även här.)

I teorin borde det ju gå att ta sparken till förskolan, eftersom det är för halkigt för att cykla - men i praktiken innebär det rätt mycket bärande och medar som gnisslar mot kall asfalt.

Skulle klippa mig kl 10.15 idag. Rent teoretiskt borde jag hinna dit i god tid om jag lämnar huset 9.30.
I praktiken skulle jag tydligen ha varit hos frisören den tiden, vilket gör att diskrepansen kan avläsas på mitt huvud.

Mild tomatsoppa med en klick creme fraiche, lite cashewnötter och en varm macka.
Låter väl gott? I teorin. Och i Mammans mun.
Men i praktiken spelar det ingen roll vad Mamman uppskattar för maträtter, för det är inte hon som spottar och fräser, kladdar och spiller och går från middagsbordet med allt för lite maginnehåll.

Om ett barn är 6 år och det andra är 2 år känns det inte som en teoretisk högoddsare om 2 åringen skulle somna kring kl 19, och hans storebror inom en timme senare.
Men i praktiken har nu Lillebror sprungit upp och ned från sin säng i nästan två timmar. Storebror har sovit i sin dito. I teorin finns säkert nån fin metod för hur vi bör handskas med Lillebror, men denna dag fungerar inte teorin. Som synes.
Rent praktiskt har jag nu därför burit in resesängen och proppat ner honom i den.
Nu önskar jag bara att han inte kan klättra upp ur den.
Rent teoretiskt, så klart...

Tvhjälp.

2010-10-22T09:25:00.000+02:00

Behöver lite hjälp.
Och då vill jag endast ha det bästa. Top of the line, som världens bästa sportchef brukar säga.
Och de verkar ju finnas på tv.
Så här är en Mammas önskelista:

Snälla Arga Snickaren, kom och bygg en övervåning till vårt hus. För vi saknar både tid och pengar. Och kanske lite engagemang om du vill. Och sen behöver maken och jag en övernattning på Herrgård - för det är såååå viktigt att hinna prata med varandra... Men lämna den där Pontus, tack.

Välkommen Supernanny Jo Frost! Lär mig bli en tålmodig mor som guidar mina barn med kärleksfull respekt, och lär mina barn somna lugnt och stilla. Ta endast med dig en gnutta behaviorism, dock.

Snälla Bygglov, skicka hit Mija så att hon kan lära mig hur man syr gardiner av svindyrt tyg - utan att de blir helt sneda. Lämna dock den där Willy, han stressar mig.

Anna Skipper, kom hem till mig och fixa min skenande vikt och putmage. Jag lovar att inte äta kinamat. Tror dock att du kommer att gå bet gällande mina barn och min man. Men vem vet, med din urringnig kanske man kan flytta berg?

Vad mer kan man önska sig? Kanske att Långrickard kommer hit och ställer lite frågor, så att jag i lugn och ro kan kamma hem 100 000 kr.
Jag nöjer mig så.

Vem vill du ha hem?

Skov.

2010-10-19T11:32:00.000+02:00

Prinsen är i ett skov. Nej, ni kan andas ut, det gäller inte hans blodsjukdom.
Men för oss närstående ter det sig dock rätt plågsamt.
Då och då kommer det ett sånt här skov, som främst yttrar sig via repeatknappen.
Sedan söndagmorgon har vi hört den här:

Vad jag gör...

2010-10-18T15:26:00.000+02:00

...på dagarna är att läsa texter av den här typen:

Den teoretiska tolkningsram som genomsyrar

hela mitt projekt bygger på synen på skolan som en politisk

arena och som en modernistisk organisation i en postmodernistisk

tid, där det som ligger bortom dikotomier och dualismer får större

utrymme i ontologiska och epistemologiska förhållningssätt till
världen.
Så fantastisk det är att läsa så många ord som man egentligen inte fattar...
Källa: http://dspace.mah.se:8080/bitstream/2043/3417/4/Avhandling.pdf

Händelser i hemmet.

2010-10-18T10:43:00.000+02:00

Prinsen: Mamma! Kom och kolla!

Jag: Jaha... vad kallar man en sån här ...installation för då?

Prinsen: Kirurg!?

Hr kunde jag INTE fatta det?

Mäj ha stol säng nu!

Mäj sova samma Leo!

Å... min baby sover inte i spjälsäng längre...

Inte riktigt ännu...

2010-10-14T19:12:00.000+02:00

Prinsen: -Mamma, hur gör man bäbisar?
Jag: - Ööö, ja man behöver en mamma och och en pappa...
Prinsen: -Nehej du, för det är en stork som kommer med ett paket! Så det så! För det har Lina sagt, för Dexter har ett storkbett och det fick han för att storken tappade honom för att han var så tung!
Så så är det faktiskt!

Tack Fru Aldred, nu behöver jag inte ta den om blommor och bin på ett tag!

Boktips!

2010-10-10T09:19:00.001+02:00

Är ingen stjärna i köket. Kör bara på det som är beprövat.
Därför känns det lite extra skoj att ha hittat en kokbok som inte bara är fin, utan även användbar.
Har faktiskt provat minst... tre recept och det blev inte oätligt!
Så för alla er som är noviser i köket - gå på bibblan!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153428153

Det ska börjas i tid.

2010-10-07T21:05:00.000+02:00

Vi ska äta middag.
Jag har sagt det till Prinsen minst 3 gånger.
Ändå försöker jag att inte tjata (!?).
Går in i hans rum, för att på ett stillsamt sätt dra ner volymen på hans radio och, utan att vara arg, be honom att kan-han-inte-vara-så-snäll-att-nu-komma-och-äta-den-fantastiska-korv-och-makaroner-som-nu-serveras?
Utan att jag fattar vad som händer avfyrar jag tydligen en atombomb.
Sonen kastar sig på golvet, gråter och dkriker något jag inte kan uppfatta.
-????
-!!!"%^¨...!!! missar...!
-En gång till?
-Mamma, då missar jag ju chans till romans!

Åhå, ja... Så kan vi ju inte ha det.
Vi äter korven lite senare så att du ska få höra hur någon har ringt in till en reklamkanal för att de ska fråga han som jobbar på Statoilmacken om han vill gå på dejt med någon som brukar vara in där och köpa cola light... Eller typ?

-Men mamma, de flesta säger nej - för då får man 20 spänn!

4 nyanser & 3 generationer - en narrativ stolstudie.

2010-10-06T12:36:00.000+02:00

Om den här stolen kunde berätta om sitt liv skulle det bli en rätt bra narrativ studie skulle jag tro. Kanske inte av något värde inom forskarvärlden, men kan inte kuriosa ha ett värde i sig?

Jag vill tro det.

Då skulle vi få höra om en resa som började i matt vitt, i ett vardagsrum i Kåge i mitten av 70-talet. (Kanske var det rent av i början av det årtiondet, den ena av mina informanter kände en viss osäkerhet, den andre uppvisade ett lamt intresse...) Sitsen var buntad, antagligen i tidsenlig brun nyans.

Under nästa årtionde fick stolen flytta ned en generation. Den hamnade i ett annat vardagsrum, i samma by men blev antagligen lite "bättringsmålad" och fick sitsen omklädd i rosa tyg. Allt för att matcha 80-talet.

Under 90-talet skulle allt se gammalt ut. Spets, rosetter och torkade blombuketter krävde att även stolen förnyades. I en iver att få den att se äldre ut än vad den var, genomfördes en tidskrävande fusk-ådringsmålning, och helt plötsligt tjänade stolen som köksstol, i en ny grönrandig kostym.

Om det var den omsorgsfulla målningens fel, eller helt enkelt tidens gång låter jag vara osagt, men under 2000-talet började stolen i sin gröna kostym att endast användas utifrån behov. Ett tag tjänade den som matmöbel i sommarstugan, för att senare användas sparsamt i den tredje generationens lägenhet.

Så kom 2010, och en flytt (tillsammans med färgen och en viss benskörhet) gjorde att stolen levde ett ovisst liv. Skulle det bli vindsförvaring eller rent av grovsopor? Skillanden var hårfin, men stolen räddades av den tredje generationens svaghet för nostalgi och förändringsbehov.

Nu står stolarna i ett nytt kök, i en ny högblank svart kulör, och för omgivningens skull hoppas jag att en fjärde generation inte får för sig att måla dessa stolar vita igen om 10 år...

Curling är f-n svårt.

2010-10-05T17:31:00.000+02:00

Att curla (det vill säga försöka få livet att glida så smidigt som möjligt utanför och innuti boet) när man lever med en 6-åring är inte lätt. Skitsvårt, faktiskt.
Inte nog med att hans humör har större svängradie än vår kombi, dessutom har han gravt selektiv smak som tyvärr inte är konstant. I morse tog det nya oanade höjder när varken osten, skinkan eller juicen var till belåtenhet.
Varför har vi ingen vanlig skinka? Jag vill ha vanlig skinka med kant!

Behöver jag tillägga att han inte tycker om kanten, att vi därför de senaste veckan har ätit kokt skinka? Att jag dristade mig till att köpa en annan ost än Edamer, eftersom han ju inte har ätit ost på ett tag nu. Eller att det förra månaden var leverpastej på hårdbröd som gällde? Och då inte vilket hårt bröd som helst, för sedan han började på skolan i augusti har vi hunnit avverka triangel-mackor, müsli-mackor samt Husmans. (Och vem som helst måste väl förstå att man ska peta bort det där svarta som är i pastejen?!)

Och som jag sopar, och som jag köper hem det bröd som jag tror passar eller den frukt som just nu är på tapeten - men jag ligger ständigt lite efter. Tydligen är det helt plötsligt päron som är the shit - och jag som har bunkrat upp med ett gäng apelsiner...

Måste dock tillägga att han kan vara fantastisk härlig också, vår stora lilla kloka kille!

Omoralisk?

2010-10-04T15:16:00.002+02:00

Kan det vara rätt att av ren egoism frångå sina principer en stund?
Bara för att man vill vara ifred?
Bara för att han leker lite bättre och är lite mindre terrorist när han har nappen i mun?
Men det får inte bli nån vana...

Handikappad.

2010-10-01T12:44:00.001+02:00

Det är dagar som denna som mitt handikapp är så tydligt.
Det som oftast sätter krokben. Det som gör att jag aldrig kommer att cykla Vätterrundan eller blev någon stjärna varken i innebandy eller fotboll.
Inställningen.
Har grava svårigheter med inställningen.
Om jag redan igår visste att det skulle vara world war III här hemma idag, hur konstigt är det då att den profetian uppfylls?
Jag har sååå taskig inställning.
Därför är det här en sån dag, då jag redan 07.00 hade nedräkning till kl 17.00, då jag skriker åt mina barn att de ska sluta skrika, och tjatar på att de tjatar hela tiden.
Vad hade hänt om jag hade haft en annan inställning?

Mest troligt samma sak.
För man kan inte hjälpa att man har de handikapp man har...

I-landsbesvikelser.

2010-09-29T19:34:00.001+02:00

Vet att man ska vara tacksam, och bla bla bla men ibland blir man bara sååå besviken. När man har ansträngt sig och det inte ger nåt. När man har kommit igång med träning och försökt undvika det mesta som är gott - åsså visar vågen ännu MER än den någonsin gjort i ickegravidt tillstånd.
Besviken i i-landet.
Eller när det fanns ett jobb man ville ha, och man hade förlikat sig med tanken att man inte ens var kallad till intervju - åsså kommer jobbet ut på platsbanken igen! Besviken igen. (Särskilt som hon som jag talade i telefon med bokstavligen sa att det inte krävdes några särskilda kvalifikationer - hur kass är man då som inte ens får komma på intervju?)
Värdo.

Ord från Lars.

2010-09-29T10:10:00.001+02:00

Det är lite sorgligt nu.
Mamman har vänner som har det tufft, och det smärtar oss alla. Tids nog kanske förändringen kommer visa sig från sin bättre sida, men just nu känns det mest overkligt och sorgligt.
Och då kan jag ju inte ens föreställa mig hur det ska kännas för dem.
Nej Lena Ph, kärleken är inte alltid evig.
En era, nästan ett halvt liv, kommer nu att förändras. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla inblandade kommer ut på andra sidan från kylan in i värmen.
Här får ni ord av Lars, för han kan alltid säga det liiite bättre:

Är det jag som drömmer
Du är bättre än du vet
Mycket större än du vet
Men det klär dig att du tvivlar på din duglighet
Det gör man där vi kommer från
jag förstår dig bättre
Vill du nåt så vet du vart jag finns

Ibland så var du ensam och då gick vi hem till mig
Två små delar av något stort
För att natten hade bett oss
Du har säkert hört historien
Från kylan in i värmen

Helgens lärdomar.

2010-09-27T20:45:00.001+02:00

I helgen var Fina Pappan och sprang långt i landets huvudstad, så resten av familjen tog in på all inclusive hos bästa svärföräldrarna. En lugn och bra helg, med många lärdomar.
Från den här helgen tar jag med mig...
...att man ska vara rädd om sina nära och kära. Världar kan rasa där man minst anar det.
...att det bör vara varmare än 5 grader om man ska måla om stolar. Färg kan bli otroligt seg, både bokstavligt och torkningsmässigt.
...att man bör ha stort tålamod om man ska måla pinnstolar högblanka. Färgblind fick just en helt annan innebörd.
...att man inte bör stå och måla högblanka svarta pinnstolar i samma luftrum som svärfädrer som kapar brädor. Även om man gillar prickigt!

Vad har du lärt dig i helgen?

Back to normal.

2010-09-24T09:12:00.000+02:00

Alla skriker.
Mackan med leverpastej åker luftfärd och landar på köksgolvet - något som tydligen är helt acceptabelt om ens arma moder är så korkad att hon tror att man vill ha leverpastej som pålägg!? Idag.
Ett smärre världskrig utbryter gällande ett par hittills aldrig använda flipflops med döskallemönster som Lillebror har lyckats rota fram ur nån badpåse som Gud glömde, och som Storebror förstås bara måste ha. Just nu. Och det är faktiskt hans. Och allt är orättvist. Och varför har ingen sagt till honom att det var KALLT ute? Och Lillebror vill inte lämna snutte hemma och inte vill han åka cykel och inte vill han bli lämnad på förskolan. Och Storebror kommer på att han knappt har ätit någon frukost, och varför har vi inga apelsiner hemma och Mamman försöker i sitt stilla sinne återskapa gårdagens morgon i studentstaden med tystnad, varm dusch och behaglig promenad till föreläsning vid 9snåret...
Borta bra, men hemma... som vanligt.

Ha en skön helg!

Positiva negationer.

2010-09-22T09:41:00.000+02:00

Idag var ingen vanlig morgon.
Ingen skrek, ingen grät. (I alla fall inte innan vi kom till förskolan:)
Inte regnade det heller, och ingen förkylning satte stopp för en inte helt oangenäm intervallrunda i el-ljusspåret. (Ännu ej löparfrälsta kan eventuellt inte se tjusningen med en sådan runda innan klockan blivit 8, men när du väl är där -med morgonsolen som kompis i den obesudlade höstluften och dina ben fungerar som de ska - då är det inte svårt att bli euforisk!)
Chansen är inte heller stor att någon ska kasta bestik, skrika eller välta ut ett mjölkglas i kväll då middag ska intagas i studentstaden med Kusinvitamin, och inte känns det särskilt illa inte!

Det är inte varje dag som man börjar med lite vardagslyx!
Hur har din morgon inte varit?

Ung sångare.

2010-09-19T15:09:00.000+02:00

Lillebror sjunger för full hals. Helt plötlsigt känner man igen en liten strof, men har har verkligen en personlig touch på sin repetoar:

Ga- Ol-la-la, ga Ol-la-la - Ola-la!!! (Lady Gagas Bad Romance)

Bä bä vita lamm, hördu du du, hördu du du!

Gubben Noak, heja Noa, heja Noa!